Leta i den här bloggen

tisdag 19 januari 2010

En sorgens dag



Det skulle handla om fiskgratäng idag men så blir det inte..

Vi har idag varit tvungen att ta bort våran katt Ville 10,5 år gammal.
Nackdelen med att ha husdjur är ju faktiskt att dom kan bli sjuka .
Ville hade fått en tumör i i hjärnan och då fanns det inte så många alternativ för oss annat än att säga adjö till våran vän.
Han va den som bestämde i huset "king of the house", våra andra två katter Bubblan och Dixie hade inget att säga till om utan fick snällt foga sig efter herrns regler..
Ville va som en liten hund, följde en hack i häl än vart man gick.
Höjdpunkten va på sommaren när han fick följa med ut till stugan, ni vet råttparadiset då hade han semester.
Vi tar adjö med stor sorg i hjärtat och många tårar.
Tack Ville för denna tid som varit, du fattas oss.




20 kommentarer:

Anonym sa...

Men huvvaligen!
Vet precis hur det känns..kaskadgråter fortfarande sponant varje vecka efter voffsan. Än fast det snart är 1 år sedan..
Det är jättejobbigt just denna biten med husdjur. Att man överlever dem. Grymt.

veronnes

Malin Nyman sa...

Åh, känner med dej växel. Det är inte roligt att ta bort ett djur även om man vet att det är för deras eget bästa. Hur tar barnen det? De brukar ju ta sådana sakar ganska hårt.

A home far away sa...

Jag beklagar sorgen, det är fruktansvärt sorgligt när våra små vänner måste lämna oss...usch.

Många kramar till dig
från Gunilla i Singapore

Åsa /En Sida Med MAt sa...

Åh fy vad tufft det måste vara för er!!!
Men som du säger så fanns det ju inget annat att göra i det läget... :(

Många styrkekramar till er!!
Och en liten hälsning till Ville i katthimlen!!

Kram Åsa.

Hallon & Blåbär sa...

Hua, vet precis vad ni går igenom, har tvingats ta bort 3 av mina hundar alldeles för tidigt pga cancer. Aldrig ett roligt beslut men ack så nödvändigt för att dom inte ska behöva lida och man vet att dom får det bra på andra sidan utan det onda, även om det känns otroligt tungt vet man att beslutet man tog var helt rätt.

Skickar ett gäng styrkekramar.

Anna sa...

Nej stackare! Men hoppas missen får det bättre där han är nu! Usch kan inte ens tänka mig hur jobbigt det skulle vara att behöva förlora en älskad misse, men man vet ju att den dagen kommer förr eller senare... Känner verkligen med dig!!! Kram Anna

Karin sa...

Ett husdjur tar ju en så oerhört stor plats i ens liv och det blir plötsligt så tomt när djuret är borta. Att ta det definitiva beslutet om avlivning är nog det sorgligaste man kan vara med om.

Anonym sa...

Vi kommer att sakna Ville jättemycket. Han var så otroligt fin.

Kram K

Anonym sa...

beklagar sorgen =(

I Nadjas kök sa...

Vad hemskt och mycket tråkigt. Vet precis hur det är. Vår Tessa fick avlidas pga att hennes njurar la av. Saknar henne än idag.

I Nadjas kök sa...

Vad hemskt och mycket tråkigt. Vet precis hur det är. Vår Tessa fick avlidas pga att hennes njurar la av. Saknar henne än idag.

Hanna sa...

Fy vad ledsamt... jag beklagar sorgen.

fröken Räser sa...

Men åååhhh, lider med dig......grät floder när jag var tvungen att ta bort min lilla tjej Daisy men man vill ju göra rätt mot dem och att de inte ska plågas. Men vad hjälper väl det när det värker i hjärtat av saknad efter dem.
Kram kram på dig

Unknown sa...

Jobbigt, vi fick ju ta bort vår hund.. tragiskt att vi alltid kommer överleva våra husdjur! Men han har det så bra där han är nu=) Kramar!

Anonym sa...

Hur är det?

veronnes

Katja sa...

Tänk att jag hamnade på din blogg idag och läste detta. Min älskade Simba Katt hörde av sig inatt och berättade att han hade fått en ny, lite vilsen, polare som hette Ville. Ville hade babblat på om någon "Bubblan" och "Pixie" (tyckte jag han sa) så det måste ju vara han! Aja.. De verkade i alla fall komma bra överens och Simba Katt skulle ut och jaga änglaråttor idag och ta med sig Ville.

Karin sa...

Usch lider med er, sånt är INTE kul =(, de blir ju som en i familjen.

Tina sa...

Ja det är ju en familjemedlem som lämnar en så förståeligt att det finns ett tomrum hos er.
Kram!

Carro sa...

Tråkigt när man mister en familjemedlem sådär. Det gjorde ont i hjärtat att läsa. Men det låter som ni haft en fantastiskt mysig tid tillsammans. Och jösses vilken snygging han var :) Han får det nog bra i himlen ..

Martina sa...

Usch, det där är något av det jobbigaste som finns, har varit med om det två gånger själv.....inga roliga minnen. Har själv två katter nu, en vit och en svart :-)